Berättelser.


Familjen Hedblom
Tysk Olof Jönsson/Ole Hedblom med familj


Ur brev från Ole Hedblom, Laurium, Michigan, till brodern Tysk Jonas Jönsson den 27 Nov 1907: Ser af brefen att du flyttadt till Stenvallen på Hösten, och vi har trodt hela tiden att i varit där i sommar.

Karl-Erik Tjern, f-28 Särna: Den stora stenen ute på åkern användes som gavel till den första kojan där de bodde medan första riktiga huset byggdes. Håken-Anders arrenderade en kort tid på 30-talet, mellan Jon o Albertina Jensen och JommoOla och Olia. Knapp Karin var på Foskvallen med korna när hon blev ensam på 30-talet.

Bo Håkansson, f-23 Särna: Harald sålde skog på rot, hans morbror, min pappa Håken-Anders köpte. När vintern var över kom de på att Håken-Anders skulle kunna ha korna där på Stenvallen. Vi var där sommaren 1935, samtidigt som Jensen bodde i lilla stugan.

Lars Olsson, f-55 Mörkret: Redan under 1800-talet bodde en familj året runt på Stenvallen. Det var visst inte vår släkt.

Elon Andersson, f-42 Särna: Körvägen från Särna till Mörkret var utstakad och skulle gå ganska nära Stenvallen. Tysk Jonas började bygga en anslutningsväg från vallen. Familjen hade då bosatt sig året runt på vallen, byggt det stora huset, odlat upp en stor åker. De planerade att tillhandahålla både mat och vila för såväl folk som fä. Men så blev någon så avundsjuk att det på jordägarmöte bestämdes att vägen skulle stakas om så den kom längre från Stenvallen.
Vägen blev helt färdig till Mörkret 1920. Det blev inget av de stora planerna, när landsvägen blev farbar var det inte så många som färdadesutmed turistvägen/postvägen längre, och den påbörjade körvägen från vallen slutar i intet ute i skogen.

Ur häftet "Mörkret - Skår Arvid Olsson" (f-07) Berättar om hur det var förr i tiden: Fäbodarna i Mörkret fanns redan i början av 1700-talet. De är rivna nu. De kallades Sjövallen, Buskvallen och Tråvallen efter gårdarna i Särnaheden.
Vägen: De började stakningen av vägen 1911 ifrån vägen mellan Särna och Idre. Sedan blev det diverse stakninger. 1913 var vägen till stora delar bruten hit fram till Mörkret och 1914 blev den färdigbruten till Fuluälven i det närmaste. Föregående vinter hade man byggt en ny bro över Fuluälven.
Skogen: Det gick så till att vid storskiftet fick man skogstilldelning i förhållande till den jord som var odlad. Som odlad betraktades den jord som var utdikad och torrlagd även om den inte var brukad. På Stenvallen var det en affärsman från Norge som visste om det där så han satte igång och dika det, så det är väldigt stort skifte som är torrlagt. Det blev aldrig taget i bruk men han fick kolossalt stora skogsskiften till delat.


Elon Hedlund, f-22 Särnaheden: Familjen bodde kvar på vallen nästan ända tills fadern, Tysk Jöns Jönsson f 1861 avled 1924.
Efter det hyrdes vallen ut sommartid till Jensen från Gördalen. (Första källen: Sune Jensen, Idre)(Jag ska försöka få mer information om den tiden)

Odd Berg, f-27 Själevad: Från ca 1938, just innan de första militärerna kom till Mörkret, hyrde Jommo Ola Jonsson och brodern Jommo Per från Särnaheden Stenvallen under somrarna. Familjen bestod även av Olas hushållerska/sambo Olea/Olia Staff f. 1884 och hennes son Odd Berg f. 1927.
Olia var nästan helt blind och ordnade därför att telefon drogs in. Ola och Per plöjde upp åkern och odlade "halm" dvs havre som inte tröskades utan slogs inann den var mogen, torkades på hässjor och gavs till djuren. De reparerade och ställde iordning en hel del, lagade upp hagarna osv. De hade 6-8 kor, kalvar och så getter. De odlade inte i några trädgårdsland, Olia hade fullt upp med att klara djuren utan att kunna se mer än ljus och mörker. De åt inne i köket i storstugan. Kokhuset användes dagligen. Där fanns en "norsk-spis" av gjutjärn, rund och stor. Den passade precis till Olias stora kopparkittel. Separatorn fanns där i kokhuset, det var praktiskt att hålla till med den nära brunnen där det fanns en liten bassäng med tak över där de kylde och förvarade mjölken. Det fanns ett stall, vet inte exakt var det låg.

Marianne Persson, f-38 Foskros: Var med sin mormor Olia(se ovan) på Stenvallen två somrar i slutet på 40-talet. De bodde på nedervåningen i storstugan och hade alla djuren i samma ladugård, 4-5 kor, 5 får och ca 8 getter. Utanför själva ladugården hade Ola sin häst. Gammelstugan och husen på andra sidan av vallen var alltid låsta. Ola tog upp torv på myren och torkade på hässjor. Han tog in torv vartefter det behövdes i utrymmet mellan ladugård och lada. Han hackade sönder torven för hand. Till hästen hade han någon slags kälke där de kunde frakta saker fram till vägen vid Knallen. Där var det ca 800 m fri sikt från vallen, nu är det aldeles igenväxt. Då var alla staket iordning och det var prydligt och fint på vallen. I den öppna spisen i storstugan stod en kokspis med rör upp i skorstenen. I rummet innanför fanns en kamin. Olia tog hand om all mjölk för eget bruk, ostarna lagrades på hyllor i kokhuset där hon saltade och vände dem. Smör och messmör fraktade nog Ola hem till Särnaheden vartefter.

Tillbaka till välkomstsidan