2007-01-28

Sidan är under konstruktion, alla länkar fungerar inte ännu!

Från början....

Jag har funderat mycket på Stenvallens ursprung. Har letat handlingar och läst böcker om fäbodbrukets ”uppgång och fall”. Några gissningar och antaganden har jag kommit fram till, men jag vet inget säkert om den första tiden. Det gör ju å andra sidan ingen annan heller, så jag lär väl inte bli motsagd....


Hösten 2006 var en duktig slagrutegångare på besök. Jag hade givetvis tusen frågor, det jag fick svar på är följande:

* Den stora stenen ute på ängen användes som signalsten på 11-1200-talet. Det eldades ovanpå stenen, som syntes vida omkring när inte skogen var så högvuxen.

* Kring stenen blev det en markant ökning i aktivitet på 1770-talet, 1805 minskade det igen.

* Småkröttefjöset byggdes ca 1530, flyttades till sin nuvarande plats 1775.

* Den äldsta delen av gammlestugan (som är borta nu) byggdes 1805.

* Dessutom löste han mysteriet med vattenförsörjningen före den 7 meter djupa stensatta brunnen!

Ta det ovanstående med en rejäl näve salt! ”Jag tror inte på det, men det fungerar!”


Slagrutesvaren stämmer väldigt väl med mina teorier att från att bara ha utnyttjat området som slåttermark så började folk komma med kreatuen under sommaren i slutet av 1700-talet. Till att börja med var de kanske inte där varje sommar, eller bara några veckor på våren eller hösten.



Den lodräta sidan av stenen där en rundad urgröpning vittnar om eldstaden.


Jag vet att folket bodde i en koja vid den stora stenen i början. Det syns ännu att det varit eldat mot stenen. Den höll säkert värmen väldigt bra på nätterna.



Det gamla småkröttefjöset (som kan vara från 1500-talet!)
där de nedre 4-5 stockarna är uppmärkta inför flytt av huset.

Så småningom användes platsen mer och mer och behovet av riktiga hus ökade. Som brukligt var flyttade man ett gammalt hus från byn, Heden, för att använda som ladugård, fjös (1775 enligt ovan). Det var viktigt att djuren hade skydd mot rovdjur och bitande insekter. Kanske bodde folket där också till en början. Men de ville säkert ha ett riktigt hus och byggde den lilla stugan på ca 4x4 meter 1805.
Jag ska försöka ta borrprov för att åldersbestämma de hus som finns kvar.

Jag har inga handlingar som bekräftar ovanstående. Ännu....



Von Unges bild av Njupeskär

Däremot vet jag säkert att 1825 besökte Otto Sebastian von Unge Stenvallen. Han var en resande i Linnés anda och gav ut boken ”Vandring genom Dalarne” 1829. Han kommer till Mörkret från Särna via Grönsåsen. Ger en entusiastisk beskrivning av fallet och konstaterar att:" Vid Stens fäbodvall vänder man sig ännu en gång tillbaka och ser bland skogstopparne det höga fallet, som i sammanbundna festoner sköljer den vid verldens skapelse lagda stenmuren."
Men vem som ägde och brukade fäboden framgår ju inte. Ett är dock säkert, det var någon av mina släktingar. Eftersom alla var släkt med alla i Heden på den tiden blir det ju så.

Vid storskiftet på 1880-90-talet hörde Stenvallen till Tyskgården på Särnaheden, eller Heden, men den kan ha bytt tillhörighet flera gånger innan dess. De flesta handlingar rörande Särna förvarades i tinshuset i Orsa. Det ödelades i en brand 1901, därmed försvann mycket värdefulla dokument, vilket gör det näst intill omöjligt att få reda på ”allt”.



Karta över inägorna vid Stenvallen.

Om någon har handlingar från 1800-talet gällande Särnaheden så hoppas jag innerligt på att hitta något dokument som kan kasta ljus över Stenvallens tidiga tillhörighet. Det kan t.ex. vara bouppteckningar, syneprotokoll, gåvobrev, lagfartshandlingar osv. Hör av dig om du kan hjälpa till!! Ring 0253-10564 eller maila till mig!

Jag har av en släkting lånat och kopierat diverse handlingar från Tyskgården och Knappgården på Särnaheden.
I ett födomålskontrakt från 1853 gällande G:a Tysk Jöns Jönsson och hans hustru Kerstin Ersdotter överlämnar de fastigheter och lösegendom till sin son Unga Tysk Jöns Jönsson. Där räknas flera fäbodar upp, Bustvallen, Bergvallen, Rörmyrvallen och Östivallen, men inte Stenvallen. Antingen behöll föräldrarna Stenvallen eller, mest troligt, hörde den inte till Tyskgården då.

Här kan du läsa hela födomålskontraktet där föräldrarna föbehåller sig en ”Christelig begrafning” när deras tid tilländagått och ”För öfrigt förvänta vi oss den sonliga omhuldnad som säkert skall framkalla vår föräldrakärlek, hvar igenom den husliga trefnaden och säkerheten bäst befrämjas.”



Unge Tysk Jöns Jönsson & Håll Johanna Olsdotter.

G:a Tysk Jöns Jönsson var bara 59 år när kontraktet skrevs och han levde ytterligare 30 år, till 1883. Hustrun Kerstin var 53 år och levde ytterligare 26 år, till 1879. Det var nog inte helt lätt för Unge Tysk Jöns och hans hustru att ta hand om gamlingarna så många år.

Unge Tysk Jöns var född 1832 och alltså endast 21 år när han övertog ansvaret för föräldrarna och de hemmavarande syskonen. Han hade då 4 äldre (levande) syskon och 5 yngre.
1858, vid 26 års ålder gifte sig Jöns med Håll Johanna Olsdotter. Hon var född 1840 och alltså bara 18 år. (På Stenvallen finns en säng med deras initialer och årtalet 1863 inskuret.) Säkerligen fick Johanna ta hand om stor del av den förväntade ”sonliga omhuldnad” som fanns inskrivet i födomålskontraktet.



Bröderna Olle, Jonas och Erik. Bild från ca 1880.

Första barnet, sonen Tysk Jonas Jönsson föddes 1861. Därefter Tysk Olle 1863 och Tysk Erik 1867. 1869 föddes Johanna, hon blev bara 6 månader gammal.

När gamlingarna avled var deras tillgångar ringa, du kan läsa bouppteckningarna här! Arvskatten kan inte ha blivit särskit hög.....
Men Tyskgården var sannerligen inte utan tillgångar, det visar en ”Förteckning öfver Brandförsäkrade lösören i Tyskgården i Hedens by den 11 Maj 1883.” (Tänk om vi i dag skulle vara tvugna att göra en sådan förteckning över varenda pinal i våra prylöverlastade hem vid bouppteckning och försäkring!!)

Knappt 10 år tidigare, 1874, räknades kreaturen i Särna, Heden och Idre. (Handlingarna finns på lantmäteriet i Falun.) Tysk Jöns Jönsson hade då 1 häst, 7 kor , 4 ungnöt, 8 getter och 9 får.
I hela Särna och Hedens distrikt fanns det 153 hästar, 1.069 kor, 283 ungnöt, 921 getter och 1.160 får.

1873 hade Särna och Heden tillsammans 191 hushåll med 185 personer av mankön 20-55 år. Ungefär en karl på 5 getter alltså.


Arbetet med storskiftet hade påbörjats under 1870-talet. Det tog många år innan allt var genomfört. En del handlingar klarade sig undan branden i Orsa 1901. Just storskifteshandlingar finns en hel del att bläddra bland på lantmäteriets arkiv i Falun. Ytterligare handlingar lär kunna finnas i Gävle, men där har jag inte varit. Ännu.



Tyskgården 1943


Av storskifteshandlingarna framgår att Tysk-familjens fastigheter 1889 redan delats mellan de tre bröderna, Jonas, Olle och Erik.
I en delningsbeskrivning från januari 1889 framgår att:
Q2 No 49 Tysk Olof Jönsson har för 13,072 reducerade snesland med rättighet att qvarbo bekommit egor i tre skiften. (Fäbod i Siksjövallen)
R2 No 50 Unge Tysk Erik Jönsson har för 13,072 reducerade snesland med skyldighet att utflytta bekommit sina egor i följande fyra skiften. (Fäbod i Stormyrvallen)
S2 No 51 Tysk Jonas Olof Jönsson har för 13,072 reducerade snesland med qvarboenderätt bekommit sina egor i följande två skiften. (Stenvallen som hemman och ”äng vid Trollvassla”)


Trots att Olle hade rättighet att kvarbo så utvandrade han 1889 26 år gammal till Amerika. Han gifte sig med norska Emma och fick barnen Julia 1894 och Carl 1898.



Familjen Ole Hedblom ca 1903.

Erik som hade skyldighet att utflytta utvandrade 1890 23 år gammal, gifte sig med svenskättade Mary 1898-12-31 och fick barnen Egbert 1899, Clarence 1902 och Ethel 1917.



Familjen Eric Hedblom ca 1905.

Bröderna slog sig först ner i Calumet, Michigan, men flyttde så småningom till de traditionella svenskbygderna i Minneapolisområdet i Minnesota.



Det gemensamma huset i Calumet med familjerna uppradade på verandan.

Åter till storskiftet.
I ett protokoll från 1887 den 9 juni, §37 står det:
”Efter öfverläggning beslöts att följande fäbodställen neml: Nornäs Sätern, Öjvasslan, Hornberget, Krypbygget, Plantbodarna, Kryptjern, Sidvallen, Gammelsätern vid Vegån, Sildret, Skärvallen, Kärnvallen och Stenvallen skola vid skiftet förvandlas till Bolbyar.”
Det innebar att en bosättning året runt planerades på dessa fäbodar.

Tysk Jöns och sonen Tysk Jonas planerade för ett helårsboende på Stenvallen. I dag kan det tyckas som en avlägsen plats, men då så gick stora vägen till Mörkret, Gördalen och Fulufjällsområdet rakt genom gården. Dessutom förgrenade sig vägen där mot flera olika håll. Så Stenvallen var något av en knutpunkt i området och livet där skulle kanppast bli isolerat.



Wilhelm Petterssons "Karta öfver Särna Socken och Idre Kapellag" utarbetad åren 1885-1895.
Minst fem vägar, eller snarare stigar, möts vid Stenvallen.

Den första lilla bostugan hade blivit för trång och en större hade byggts, okänt när. Men för ett permanentboende behövdes något större, inte minst med tanke på den ökande turisttrafiken till Njupeskärs vattenfall. Det måste varit en perfekt plats för ett vandrarhem eller gästgiveri. Så kring 1890 började de bygga ett tvåvåningshus med fyra rum och ett stort kök. Ladugård och lada dimmensionerades för en åretruntverksamhet och så småningom (ca 1919) kom det upp ett separat stall. Förmodligen för att hysa övernattande gästers hästar. Stenvallen hade blivit en ”riktig” gård!



Omkring 1890 var tvåvåningshuset på gång.
Utsikten mot Fulufjället var storslagen innan dagens skogsridå hade vuxit upp efter den senaste skogsbranden.
Klicka på bilden för att se den i större format!

En anteckning från 1895: ”Tysk Jonas Jönsson hemskifte af hela Stenvallskiftet” Året innan hade han yrkat på att ”hans och brödernas skiften måtte läggas intill hvarandra och att hemskogen måtte förläggas rätt vesterut från gården söder om vägen till Mörkret.”

Det var nog många möten och långa diskussioner innan alla kunde acceptera tilldelningarna av skogsskiften och fäbodar.
En som var missnöjd var M. E. Larsson från Malung. Han hade begärt att få fäbod på Ögåvallen. Men han tilldelades Stenvallens granngård Hållbygget som bolby ”i en af de allra mest olämpliga trakter två mil vester om Heden och föga lämpligt för någon”. Han ansåg det vara en ”aflägsen dålig fäbod” och vill ”undslippa en ännu sämre, nemligen Foskdalsvallen som ligger två mil norrut från Heden inklämd mellan fjellen, och som är den mest olämpliga för så väl folk som kreatur”
Läs hans klagoskrift av den 20:e augusti 1889 här!

Så småningom blev ändå storskiftet genomfört. Tysk Jöns och hans Johanna bodde kvar på Tyskgården, antagligen tillsammans med sonen Tysk Jonas sedan de två andra sönderna utvandrat och bytt sina namn till Ole och Eric Hedblom.



Erik Hedblom besökte hemmet under 1898 och då genomfördes den formella delningen av föräldrarnas fastigheter. Erik hade fullmakt med sig så han kunde företräda brodern Olle som var kvar i Calumet.
Denna gång kallades det födorådskontrakt, de tre bröderna skulle gemensamt förse föräldrarna med 500 kronor kontant varje år ”samt under hela tiden af oss förses med tvenne lämpliga bostadsrum med erforderliga möbler och nödigt bränsle.” Läs mera här.
Som säkerhet fick föräldrarna ta en inteckning i de tre egendomarna som sönerna fått genom gåvobrev. Jonas gåvobrev, som innefattade Stenvallen, kan du läsa här.

Föräldrarna söker inteckning 4 mars 1899 men det verkar som om inte allt är i sin ordning. Dokumentet jag fått tag på är mycket brandskadat i mitten.

Inför vintertinget i februari 1905 är allt i sin ordning och föräldrarna får sin inteckning beviljad då sönerna samma dag fått sina respektive lagfarter.



Här är Olle med föräldrar och familj,
troligen på väg från Stenvallen till Särnahden.
Klicka på bilden för att se den i större format och namnen på personerna!

Tysk Olle Jönsson, som bytt namn till Ole J. Hedblom, besökte Sverige och familjen i Heden under nästan ett år 1904-1905. Han hade då med sig fullmakt från brodern Erik som denna gång stannade kvar i Amerika.
I juli 1905 köper Jonas båda sina bröders fastigheter för 3.000,- styck och övertar det fulla ansvaret för sina föräldrar i enlighet med födorådskontraktet från 1898. Jonas får egna lagfarter på allt i februari 1906.
Det krävs en hel del pappersexercis innan allt är klart, och Tysk Jonas O Jönsson står som ensam ägare av alla 3 fastigheterna som bildades och fördelades mellan bröderna i samband med storskiftet. Ett sammandrag av protokoll och bevis för den ena fastigheten kan du läsa här. Det är fullmakter och avskrifter och en del fikonspråk, men ganska intressant ändå!

Jonas säljer sedan avverkningar för att finansiera köpet.



När amerikanarna skulle åka hem igen ställde släktingar och vänner upp och följde med en bit på vägen, ta-vägs.
Här är det rast och ett sista farväl någon mil söder om Särna, i höjd med Gammelsätern.
Klicka på bilden för att se den i större format och namnen på personerna!


* * * * * * * * * * * * * * * * *

Samtidigt i en annan del av galaxen:
Knapp Karin Olsdotter, enda dottern i Knappgården, granne till Tyskgården i Heden, gifter sig 1889 med kusinen Haftor Olsson från Knappgården i Sörberget. De får dottern Sofia 1892.



Knapp Karin vid sin förste mans bår. Dotterns Sofia är tre år gammal.

Haftor avlider i augusti 1895, dagen efter att han skrivit ett testamente där han förordar att Karin skall ”under fri dispositionsrätt under sin lifstid behålla och besitta allt hvad i vårt bo finnas” . Men om hon gifter om sig skall hans del av boet sättas under förmyndares förvaltning tills dottern Sofia blivit myndig. Det verkar som att Karin redan på hösttinget en månad senare överklagat testamentet. Läs handlingen här!

Jag vet inte hur det gick, men i april 1897 gifter sig Knapp Karin med ett av testamentsvittnena, nämligen ”vår” Tysk Jonas Jönsson. En månad senare föds deras första gemensamma barn, Tysk Julia, som var min mormor. 1903 föddes sonen Tysk Jonas (d.y.) och 1905 dottern Tysk Anna.



Tysk Jonas Jönsson, Julia, Knapp Karin och Karins dotter Sofia vid hässjan.

1905 verkade de flesta stora byggnationer vara avklarade, storstugan är färdig, gammelstugan är påbyggd några stockvarv och har fått större fönster, alla husen har nya fina spåntak.
Det var mycket aktivitet på och kring Stenvallen, framtidstron var säkert stor.



1905 är familjen fulltalig, storstugan har fått en rejäl farstu och fotografen är välkommen.
I bakgrunden håller trägärsgården på att ersättas av stenmur. Utsikten mot fjället är fortfarande storslagen.
Klicka på bilden för att se den i större format och namnen på personerna!

I Svenska turistföreningens årsskrift 1908 skrev Karl Erik Forslund i ”En fjälltur om sommaren”: "Så nå vi Mörkret men fortsätta till Stenvallen. Präktig gård, två gästkammare en trappa upp - tapetserade med Aftonbladets halfveckoupplaga och Triumf, de mest brukade tapetsorterna uppe i skogsbygderna, och prydda med oljefärgsporträtt af tyska Kejsarparet och andra dylika. Där åter en njutning: heta svettiga kroppars öfversköljning med brunnsvatten och solbad mot en stugvägg - och hela Fulufjällets snöfläckiga sträckning midt framför och fjälluften omkring!"



1905 En präktig gård med nylagda pärt-tak. Gammelstugan har fått nya fönster och byggts på med tre stockvarv.
Taket har byggts ut en bit över den gamla lilla timmerstugan. Skorstenen har putsats upp ordentligt.
Även ladan har byggts på med tre stockvarv, ladugårdsdelen är kanske nybyggd? Brytningen av ny odlingsmark pågår för fullt
och man odlar redan säd av något slag, kanske korn. Överbliven pärt och de gamla kluvorna från taken ligger till vänster
och en del av fäbodgatan har fått ett ståndsmässigt pinnstaket i stället för gärsgård.
Klicka på bilden för att se den i större format och studera detaljerna!

Tysk Jonas hade drängar till hjälp för att odla upp den stora åkern och han dikade ut och hägnade in delar av myren för att få mer slåtter. Han premierades 1917 av Kopparbergs läns Hushållningssällskap. Tredje pris, 25,- blev hans belöning. Motiveringen lyder ”Tyskgården N:o 51, Särnaheden. Odlingen utgöres av hemma vid gården liggande 1,5 har fastmarksjord och 0,25 har myrjord, dels 1 har myrjord vid Stenvallens fäbodar. Å fastmarksjorden, som förut var stenbunden har stenen uppbrutits och använts till talrika stendiken samt till en dikesbrunn. Vid fäboden har stenen använts till gärdesgård kring odlingen. Odlingen, liksom den övriga egendomen skötes mönstergillt.”
Stenmurarna, totalt 225 meter långa, imponerar fortfarande på alla som besöker Stenvallen.



Turistvägarna följde de ursprungliga gångvägarna och underhölls
och märktes upp med viss hjälp från Svenska Turistföreningen.

Turistströmmen ökade och Stenvallen fick säkert allt större betydelse. Det började byggas en landsväg från Särna mot Mörkret. Den skulle följa de gamla gångstigarna som strålade samman vid Stenvallen. Men efter flera omstakningar av vägsträckningen så kom landsvägen att gå nästan två km därifrån.



En rejäl väg leder ut från gården mot sydost, för att sluta i intet vid ägogränsen.
Förspilld manskraft i kubik.....

Tysk Jonas hade påbörjat bygget av en rejäl väg med ordentliga diken utmed myrkanten, från gården och fram till ägogränsen. Men där fattas det fortfarande drygt en kilometer fram till den nya landsvägen. Och att få de resande att göra en avstickare två km in i skogen, endast ett par km från Mörkret, det var nog svårt.



Så när vägen fram till Mörkret var farbar 1920 så minskade trafiken på Stenvallen betydligt och fäboddriften blev återigen det huvudsakliga användningsområdet.