Svenska turistföreningens årsskrift 1891, Magn Engzelius: Njupesäkrs
vattenfall, sid 43:
"Från `Trollsjöremmet´ erhålla vi en ny anblick af Njupeskär med sin hvita
brudsjöja viftande för vinden. Vi äro nu strax framme vid Stenvallen (en
dryg mil från Bergsvallen). Efter en kort rast begifva vi oss åter åstad,
hållande gångstigen åt höger, utför den temligen branta dalsänkningen ned
till den 1890 byggda präktiga ridbron öfver Fuluälven.".......
sid 47 " Sedan vi nedskrifvit våra namn i en liten anteckningsbok, å hvars
permar en van hand aftecknat den lilla vackra vy vi från vårt fönster hafva
öfver Njupsjön, vandrade vi åter på hemvägen. Vid ankomsten till Stenvallen
följa vi v. Unges exempel, i det vi vända oss om för att ännu en gång öfver
skogstopparne betrakta det höga fallet, `som i sammanbundna festoner sköljer
den vid verldens skapelse lagda stenmuren´ och vi anlända utan uppehåll i
god tid på qvällen åter till Särnabyn, nöjda att hafva sett detta `nordens
Niagara´, som, enligt ofvan anförda författare, `är mera värdt att se, än
alla dessa fester, vid hvilka menniskorna leka barn´".
Svenska turistföreningens årsskrift 1891, G. C: Från Mora strand till Dovre,
sid 51:
"Från Siksjövallen går vägen öfver en mindre skogshöjd, därefter på en bro
öfver Lemån, samt fortsätter sedan i S.V. fram till Stenvallen (16 km). I
närheten af Lemån passerar man 16:e parallelen. Strax innan man når
Stenvallen, går man öfver basen, för att i själfva Stenvallen uppnå 17:e
parallelen."
Svenska turistföreningens årsskrift 1891, årsberättelse sid 147:
"Dessutom hafva utförts eller lämnats bidrag till fullbordandet af för
turisttrafiken vigtiga väganläggningar. Så har ridvägen mellan Heden och
Njupeskärs vattenfall i Dalarne fullbordats, delvis på föreningens
bekostnad."
Svenska turistföreningens årsskrift 1892, Carlan: Genom Dalarne in i Norge,
sid 103:
"Min första längre utflykt från Särnabyn gällde Sveriges högsta vattenfall
Njupeskär. Sex man högt rodde vi till Hedens by (11 km) och gingo sedan den
22 km långa vägen till Mörkret - en roande och äfventyrlig färd, ofta på
smala spänger öfver kärr och myrar. I Stenvallen rastade vi. Där fingo vi en
stor präktig filmjölksbytta ut till oss i gröngräset, jämte 6 träskedar och
åto oss mätta därur i största endräkt och munterhet. En sådan lyx som
tallrikar fanns icke! Följande den alltjämt väl bläckade vägen fortsatte vi
sedan till gården Mörkret vackert belägen vid Njupsjön."
Svenska turistföreningens årsskrift 1893, A.T. : Strapatser och ströftåg i
en svensk provins, sid 143:
"Vår färd till Njupeskär och sedan Västerdalarne ned ända till Lima var så
godt som en oafbruten kedja af besvärligheter och motigheter. Den stackars
F. hade under denna tragiska vandring ingen annan glädje än, när han någon
gång med en tolfskilling lyckades tubba vägvisaren att bära hans ränsel.
Till Njupeskär bar vägen backe upp och backe ned. L. och jag kunde endast
med möda följa vägvisaren, som durkade af som en kapplöpningshäst trots
upprepade tillsägelser att moderera farten. F. kom efter, arg och
upphettad."
Svenska turistföreningens årsskrift 1902, Till rundresan Älfdalen - Särna-
Städjan -Heden -Njupeskär..... Sid 257:
"En kort beskrifning af skogsvägen
Heden - Njupeskär - Husvallsgölen torde därför vara på sin plats. Vägen från
Heden till Njupeskär, hvilken för några år sedan förbättrades medelst anslag
från Svenska Turistföreningen, är mycket god klövjeväg med breda bekväma
spångar på alla myrar samt broar öfver åarna och öfver Fuluälfven. På några
ställen är den dock villsam, hvarför ingen bör gå den utan att medföra
karta. Jägmästaren Wilhelm Petterssons karta öfver Särna socken och Idre
kapellag, den enda som finnes är mycket god och korrekt. Turister, som från
Heden besöka Njupeskär, bör kunna taga logis antingen i Stenvallen eller i
Mörkret. Den som icke ämnar gå till fallet samma dag, gör bäst i att stanna
i första gården, Stenvallen, om där finnes folk. Man kan nämligen riskera
att icke träffa någon hemma vid nästa gård, Mörkret, emedan folket där
brukar under somrarna vistas vid den en halftimmes väg söderut belägna
fäboden Stormora. I Mörkret är emellertid bekvämare, emedan andra våningen i
en af de två gårdarna där är inredd till småskola med en liten kammare för
lärarinnan, som dock icke vistas där sommartid. I denna kammare finnas två
sängar, och turistboken är äfven här förvarad."
("gården Stenvallen" antyder väl att det var åretruntboende där. Tydligen
var inte storstugan med två gästrum färdiginredd vid författarens senaste
besök vid Stenvallen)
Svenska turistföreningens årsskrift 1908, Karl Erik Forslund: En fjälltur om
sommaren, sid 29:
"Så nå vi Mörkret men fortsätta till Stenvallen. Präktig gård, två
gästkammare en trappa upp - tapetserade med Aftonbladets halfveckoupplaga
och Triumf, de mest brukade tapetsorterna uppe i skogsbygderna, och prydda
med oljefärgsporträtt af tyska Kejsarparet och andra dylika - men också med
Edelfelts Drottning Blanka och Zorns Braskulla i jultidninsreproduktioner -
en begynnelse till oljetrycksstorheternas detronisering, som man får hoppas
snart skall bli full verklighet! Där åter en njutning: heta svettiga
kroppars öfversköljning med brunnsvatten och solbad mot en stugvägg - och
hela Fulufjällets snöfläckiga sträckning midt framför och fjälluften
omkring!"
("präktig gård", vid Forslunds besök 1907 var tydligen vandrarhemmet
klart...)
Svenska turistföreningens årsskrift 1913, A. Sylvén, Kåtan vid Njupeskärs
vattenfall, sid 344:
"Allt nog, visst är att Njupeskärs vattenfall förtjänar att beses! Svenska
Turistföreningen har också här - liksom på många andra ställen i vårt land -
bidragit till att för turisten underlätta ett besök på stället. Bland annat
har Föreningen sedan ett flertal år tillbaka kraftigt bidragit till
spångning och bläckning af den s.k. turistvägen från Hedens 1 mil från Särna
belägna by, vidare har i byn Mörkret föranstaltats om upplysning åt den
besökande turisten hos hemmansägaren O. Olsson - hvarjämte där en turistbok
finnes placerad......."
Svenska turistföreningens årsskrift 1913, Emil Herlenius: En intressant väg
från Dalarna öfver Norge till Värmland, sid 355:
"Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär, börjar att alltmer tilldraga sig
turisternas uppmärksamhet, och i sommar har det också blifvit bra sörjdt för
deras bekvämlighet genom den lilla turisthydda, som vid midsommartiden
blifvit färdig. Min kamrat och jag lära ha varit de första, som tagit den i
anspråk, och för oss blef den en välkommen tillflyktsort, då vi ville
undvika knotten, som just vid den tiden var ovanligt intensiv. Vi hade tänkt
att från Njupeskär bege oss utefter Fuluälfven ned till Fulunäs och därifrån
in i Norge, men i Särna-Heden fästes vår uppmärksamhet på en annan väg, som
hittills varit alltför litet känd och anlitad af turisterna, men som är värd
all uppmärksamhet. Från vägmärket vid Njupeskär kan man nämligen fortsätta
vägen öfver Fulufjället till Norge."
Karl Erik Forslund: Fulufjäll och Transtrand Del II Västerdalälven bok 1,
1924. Sid 15:
"Äntligen skymtar bron vid Mörkret, och där kommer från nordöst en stig från
Stenvallens säter högt på berget, där man har Fulu fjälls långa raka mur
inför sig över skogen, Med Njupeskärs lodräta smala silversnodd - samt från
öster nya landsvägen från Särna kyrkoby, omkring 2 1/2 mil lång; en ödslig
väg genom skog och över myr, som ej berör någon bygd, endast ett fäbodstäle
Nysätern (till Heden), där det finns en märklig stuga, byggd av ett enda
träd (nu egd av Korsnäsbolaget): alla 4 väggarna äro timrade av kluvna
stockar från en enda tall."
Forslund skriver om Njupeskär "omskrivet otaliga gånger sedan ett par hundra
år, en bland landets främsta vallfartsorter för naturskildrare och turister.
Så skriver Särnapastorn Gudmund Floræus på 1680-talet Outur Rödsiön rinner
en bäck eller Älf och kallas Nuupån; derest denne lille elfwen rinner ut för
fiellet, är et fast fasligt fall, och kallas Nuupskär. Hans efterträdare
P.A. Machlin kallar Nuupskär en graf hwilken är så fasligh at ingen ofwan
effter henne besee kan; en man som gjort den hade blifwit af förskräckelse
lijka såsom död, af fugtigheten bortförd och aldrig igenfunnen! Även
Hülphers nämner Nupskär, O236 alnar högt (han kallar Fulubågan Fulu-bögd)
Enligt von Unge (1829) heter fallet Njupskåra på Sernamålet och är ensamt
värdt en resa; nerifrån såg han dess smala vattenstrimma komma som en blixt
emot sig utför klippan och såg den djerfve luftspringaren göra ett
saltomortale utför fjellväggen af 70 famnars höjd. Han ger både en frisk
beskrivning i ord och en ståtlig teckning av fallet, som han sist såg från
Stens fäbodvall ibland skogstopparne, där det i sammanbundna festoner
sköljer den vid världens skapelse laggda stenmuren.
(Har ännu inte fått tag på Floræus, Machlin och diverse andra intressanta skrifter men biblioteket jobbar på det!!)