2007-04-05

Nutid.

Stenvallen är ganska unik som fäbodvall då ingenting har tillkommit sedan den var i fullt bruk under första halvan av 1900-talet. Det enda som hänt är att två hus har forslats bort. Inga moderniseringar förutom plåttaken har skett. Inga perspektivfönster mot fjället, verandor med snickarglädje eller tillbyggnader i masonit med flagnande plastfärg...
Tänk vad mycket man kan få se på en modern fäbodvall!

Det börjar bli väldigt bråttom om man ska hinna rädda ladugårdar och övriga uthus. Naturen gör sitt bästa för att återta det människan har erövrat. Har rötan väl fått tag så går det fort sedan.

Fjöstak Innifrån
Inte mycket till tak på fjöset. Inne i fjöset efter stora raset.

Vintern 2000-2001 rasade halva ladugårdstaket in ordentligt. Tidigare var det bara yttertaket som rasat in på logen och där uppe växte det en halvstor björk. Men nu ligger alltihop nere i marknivå inne i ladugården.

Först var jag inte särskilt lycklig när jag, efter att ha önskat det i 30 år, till slut stod som ensam ägare till hela Stenvallen i december 1999. Många motstridiga känslor inför såväl ansvar som kostnader och arbete.
Det lättaste - och sämsta - skulle väl vara att riva/bränna ner fjösen och så sälja resten till någon rik tysk. Men jag känner ett ansvar för att bevara så mycket som möjligt, både för kommande generationer och för bygdens historia.

I översiktsplanen för Älvdalens kommun som trädde i kraft 22 juli 1994 finns Stenvallens fäbod med under "Kulturmiljövård" på sid 70-72: (Hämta i Pdf)
Fäbodar. Fäboden är en unik miljö för både ortsbor och utifrån kommande besökare. Den ålderdomliga bebyggelsen och floran för individen flera hundra år tillbaka i tiden.
De fäbodar som omnämns har stora kulturhistoriska värden, och de bildar tillsammans med den befintliga odlingsmarken värdefulla och intressanta miljöer. 41 Stenvallen.

Så långt kommunens översiktsplan, som inte säger något om hur miljöerna skall bevaras, bara att de skall "så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön".

Kostnaden för arbetskraften för att rädda och restaurera är helt omöjligt för mig att klara av själv. Och vi har inte alls den kunskap som behövs för att göra det själva.
Första tanken och känslan kring ägandet av Stenvallen var att fortsätta "familjetraditionen" att i möjligaste mån undvika att besökare hittade dit. Men jag har tänkt om, och försöker nu att få till en antikvarisk upprustning av byggnaderna. Nästa steg blir att hitta en pålitlig och kunnig person som vill driva turistfäbod med djurhållning på Stenvallen.

Då Stenvallen ligger nära Mörkret och Fulufjällets nationalpark så tycker att jag att ett sådant projekt borde ligga helt rätt både i tid och rum!
Det är gångavstånd till den nyuppförda stugbyn Fulufjällsbyn.

Den nyligen röjda och uppmärkta poststigen/hemvägen/turistvägen mellan Särna/Särnaheden och Mörkret/Gördalen går dessutom rakt genom Stenvallen som före landsvägens tillkomst var en stor knutpunkt för vägarna i det "väglösa landet". Den gamla stigen kommer med på fjällkartan 2005 eller 2006.

Vägen till upprustning är lång. I augusti 2000 besökte kommunantikvarien Stenvallen och hjälpte sedan till att göra en ansökan om byggnadsvårdsmedel till länsstyrelsen.
I början av april 2001 fick jag avslag på ansökan. (Länsstyrelsens beslut nr 222-9752-00.) Länsstyrelsen konstaterar att "Stenvallens fäbod har ett stort kulturhistoriskt värde och ett bevarande är önskvärt". Men pengar har de inte.
(Till vår stora glädje har förutsättningarna förbättrats och länsstyrelsen beslutade 2005 att hjälpa till med att rädda husen. Se mera på Restaureringen.)

Jag har talat med arbetsförmedlingen i Älvdalen. Fick veta att arbetslösheten i Särna hade minskat radikalt under hösten 2000 och det fanns inga som helst behov av projekt i stil med att lägga tak på fäbodar. Några månader senare fick jag höra att arbetsförmedlingen drev en snickarkurs och stod och stampade för att få komma till och byta tak på ett av husen på Gammelgården i Särna. Vem ska man lita på?
Har flera gånger pratat med arbetsförmedlingen i Särna, där tycker man att det är självklart att ”någon” ska skaka fram pengar för att hjälpa med med arbetskraft.

Jag gick tidigt med i Fulufjällets Omland som sedan ombildades till Fulufjällsringen, de förstod problemen och behovet, men kunde inte hjälpa till.

Jag är med i Dalarnas Fäbodbrukarförening, inte heller de har några bra tips på hur jag skall gå tillväga. Det fanns ett fäbodprojekt där även privatpersoner kunde få hjälp att lägga tak på gamla fäbodstugor. Men det projektet var slut innan jag blev ägare till Stenvallen.

Under några år var jag med i Svenska Föreningen för Byggnadsvård. Där finns kunskaper i mängd, men inte heller de kunde hjälpa till när de insåg att det är en kilometer att gå till fots.

Har presenterat Stenvallen för Hushållningssällskapets landsbygdsrådgivare, inte heller han hade några konkreta användbara idéer. En representant för deras Landsbygdsturism har besökt Stenvallen, hon var väldigt entusiastisk över våra idéer, men någon konkret hjälp kunde hon inte bidra med.

Bad kommunantikvarien att göra en ny ansökan till länsstyrelsen, men hon fick via telefon beskedet att det inte var någon idé, det fanns inga pengar.

Funderar kring att få till kursverksamhet och därmed få folk som kanske till och med betalar för att rädda de gamla husen. Har i flera omgångar diskuterat med folkhögskolan i Särna, med Kunskapslyftet på ett par platser och med Studiefrämjandet som dessutom har besökt Stenvallen. Men ingen har ännu lyckats hjälpa mig genom kursverksamhet.
Har haft åtskilliga kontakter med Byggutbildning Star. De har lovat att komma och titta flera gånger, men än har de inte dykt upp. Och han jag har haft kontakt med har visst bytt jobb nu.

Jag har i många sammanhang försökt sprida kunskapen om vilken klenod Stenvallen är, förr eller senare kanske flera krafter gemensamt kan hjälpa mig. Hoppet är det sista som försvinner.

2004 inregistrerade jag en egen firma, Vita Villan i Särna, och blev en av de första certifierade PAN-Parks partnerna. Började även jobba med en utförligare hemsida om Stenvallen. Det jobbet blir nog aldrig färdigt.

Har vi gjort något mer?

Under sommaren och hösten 2000 röjde vi undan väldigt mycket björksly kring husen. Efter någon månad så började det första nya slyet sticka upp kring stubbarna. Men vi jobbar på att hålla rent från nytt sly. Ett gäng med får eller getter skulle ju underlätta det jobbet.

Sly Inget sly
Juli 2000. Juni 2002.

Matlagningsmöjligheter, vatten och dass är ju högst väsentligt om man ska kunna övernatta.


Eldstad

Murstockarna i båda husen var helt slut. Redan på 1960-talet rök det in genom hela skorstenen i storstugan när vi var där och mamma gjorde upp eld. Eldningsförbud alltså.
Vi började med murstocken i storstugan. Ett stort projekt, men det var ju ingen idé att försöka göra fint inne om murstocken sen ska rivas. Sommaren 2001 rev vi ner den 10 m höga muren. Tegel, bruk och övrigt material fraktades fram med hjälp av helikopter. Han placerade snyggt alltihop inne på gårdsplanen.

Helikopter
Suveränt transportsätt!

Sedan kom det proffsiga murare och på fyra dagar hade de byggt upp allt igen, monterat in vedspisen och en braskassett. Vi har sedan kalkat muren och taket i köket, vitmålat fönsterkarmarna, spänt papp på väggarna och tapetserat. Från att ha känts som ett svart hål när man kom in från solljuset ute så är det nu ett ljust och mysigt kök.

Före Under
Den gamla öppna spisen. Arbetsamma murare.


Vatten

Det finns inte någon kallkälla eller bäck i närheten av Stenvallen. Den grävda stensatta brunnen är 7 meter djup och innehöll okända mängder av bråte och träbitar från tidigare överbyggnader. Det gick att koka kaffe av vattnet, men kokt avsvalnat vatten var inte gott att dricka. Vi fick bära med oss allt dricksvatten vi behövde.
I maj 2003 pumpade vi ur brunnen och en kille klättrade ner och öste upp all gegga i hink som vi firade upp. Där fanns diverse träbitar, en flaska och en trasig hink. Plus illaluktande gegga. Efter ytterligare urpumpningar tog vi vattenprover som blev godkända. Skönt!
Vi har en del gamla kort och med utgångspunkt från dem har vi byggt ett stort lock med en lucka över brunnen.

Brunnen Locket
En titt ner i brunnen. Skönt med ett ordentligt lock!


Dasset

Det gamla dasset var minst sagt välventlierat. Nybygget står högt uppallat för att man ska slippa gräva sig ner i snön på vintern. Det är en fantastisk utsikt över myren när man använder dasset.

Gamla Nya
Det gamla dasset. Ett dass med utsikt.


Tak

Dasset har plåttak och det har även två av de små husen fått. Det bör hejda naturens glupska käftar ett tag i alla fall.

Plåttak
Skönt med plåt.

Stora ladugården och ladan äts upp både uppifrån och nerifrån. Gammelstugan har delvis plåttak, men håller på att sjunka ner i jorden.

Det krävs stora insatser för att få till något bra och beständigt av alla husen. Där behöver vi hjälp, både ekonomiskt och framför allt kunskapsmässigt. En kulturrenovering av skickliga hantverkare med bevarande av den gamla stilen och byggnadssättet står på önskelistan.

Vi jobbar på, för att vår önskan skall gå i uppfyllelse.......

©Inga Wall & Sten Hallin, Vita Villan, 790 90 SÄRNA
0253-10564
E-post