2008-10-22

Restaurering av Stenvallens Fäbod.

Delar av Stenvallen har genomgått ganska stora förändringar sedan vi kom hit första gången i maj 2000.
Vi började med att röja björksly. Området mellan husen var helt igenväxt, men nu är det öppet och luftigt.







Nästa projekt blev köket i storstugan. Från att ha varit ett ”svart hål” med bruna tapeter och oanvändbar öppen spis är det nu ett ljus mysigt rum med plats för ett femtontal cafégäster kring borden.






Brunnen har rensats och fått ny överbyggnad och brunnstång, kopior av det gamla.





Ett nytt dass med utsikt över myren har ersatt resterna av det gamla.



Det stora projektet är ladugården, fjöset, och ladan.

Från att ha varit fallfärdigt, delvis inrasat och farligt att beträda står husen nu på en stadig luftig grund och har rejält plåttak som stoppar i många år framåt. Det är mycket arbete kvar innan fjöset kan ta emot djur, men Rom byggdes inte på en dag, och förfallet är i alla fall hejdat.





Fjöset som fått en alltmer luftig planlösning........


..... härbergerar visserligen inte kor eller får, men väl ett gäng bockar.


Ladan som tidigare var minst sagt välventilerad......


... är nu betydligt stabilare och mer användbar.



Även utvändigt är förändringen stor!
















Efter många års förfall påbörjades äntligen restaureringen i maj 2005.


Det började med att Särna Timmerhus fick uppdraget att restaurera ladugård och lada. De började avverka för att få timmer och övrigt virke ur vår egen skog. Det var i blötsnön den 16 maj 2005.


Avverkningen glesade ut skogen mot fjället så att man nu kan se ända in till vattnet i Njupeskär.


Sen återstod uppröjning. Vi släpade och eldade tallris åtskilliga dagar.


När ca 100 träd var avverkade så kom ett gäng starka hästar och drog in virket bakom ladugården.


Det var verkligen en härlig känsla att ha hästar på fäboden igen. Och vår keeshond Baloo uppskattade att "få" rulla sig i hästgödsel....


Särna Timmerhus barkade och sågade på plats det som behövs för bygget. Virket strölades och täcktes över för att få torka till nästa vår.


Arbetet fortsatte våren 2006.


Bl.a. golvvirke, råspånt och underlagspapp till taket behövde köpas in. Det blev totalt ca 30m3, ca 11 ton. Allt detta kördes till Stenvallen på snöskoter på den sista användbara snön 27-28 april 2006.


Tillsammans med det på plats sågade virket så blev det ganska många högar på ängen.


Den 22 maj 2006 började handgripligen restaureringen av Stenvallen.
Kjell Spånberg och Arne Eriksson på Särna Timmerhus tog de första spadtagen vid den gamla brunnstången.


När det fått upp resterna av den gamla stången visade det sig att det inte varit särskilt djupt förankrad. Inte så konstigt att den hade behövt stöttas från sidorna.


Den nya stolpen behandlades med tjära och T-röd och sedan eldades det under så att ytan på stolpen kolade. Det skall öka hållbarheten nere i backen väsentligt.


Den nya gropen blev djupare.


När stången skulle resas var det skönt att en traktor fanns på plats!


Det gick bra att få vippstången på plats också.


De gamla beslagen monterades.


Sten hade äran att ta upp den första fyllda hinken, under överinseende av Baloo.


Nästa steg blev reparation av "kylskåpet", den gjutna bassängen med tak där mjölken brukade kylas ner.


Sedan länsstyrelsen gjort ett besök var det dags att ge sig i kast med fjös och lada.



Lutningen på ladans gavelspets in mot fjöset kändes inte särskilt förtroendeingivande.


Och fjösväggen buktade utåt.


Alla knutar märktes noga med bokstäver och nummer.


Sedan var det dags att "sätta tänderna" i resterna av pärt-taket.


Det blev väldigt mycket "brännbart".


När taket var nere vågade vi gå in i huset och se oss omkring ordentligt.


I det lilla stallet fanns fortfarande tagel efter hästarna som bodde där för över 50 år sedan.


Ovanför krubban gick kniven in med halva skaftet i den ruttna stocken.


Fjösväggen mot söder var väldigt fin utifrån.


Där taket legat mot väggen och behållit fukten i isoleringstorven var innerväggen i sämre skick.


För att inte säga riktigt dåligt skick......


Vi tvår våra händer......


Byggmästare Kjell visar på de dymlingar som troligen användes som stöd för en planka att gå på, i stället för ställning, vid bygget av fjöset. Vi hoppas att ingen byggare i dag skulle acceptera den "säkerheten".


Sakta men säkert....

....krymper väggarna......

....till slut är backen bar!


Det förelåg ett stort behov av utmockning i fjöset.


Med traktor och skopa blev det slutligen rejält mockat.


Upp igen!


Att mäta upp var huset stått och återuppbygga det på exakt samma plats kräver en hel del mätningar och ritningar. Sen ska hörnstenar placeras ut i exakt rätt höjd för att de krokiga och lätt koniska stockarna ska hamna rätt.


Den här bottenstocken fick bytas ut helt.


Så småningom blev det ändå ett bottenvarv att bygga vidare på. Men det tog tid.....


Emellanåt hann Sten med att ringmärka en och annan flugsnappare. Ca 80 flugsnapparungar i holkar sörjer för miljövänlig myggbekämpning på Stenvallen. De får dessutom en ring kring benet innan de flyger söderut.


Midsommarafton i solnedgången skiner solen på både gammalt och nytt....


Att återuppbygga ett hus där förfallet gått så här långt, det är rena pusseldeckaren! Vilka stockar kommer att mördas och vilka kommer att transplanteras?!


Det går sakta uppåt....

.....mycket sakta!


I början av augusti är tre stockvarv klara och golven förbereds. Det är sannerligen inte lätt för en modern snickare med vattenpass och diverse avvägningsinstrument att göra ett riktigt fjösgolv. Det ska luta mot gödselluckorna på gaveln, dessutom ska det gärna luta in mot mitten. Inte en fläck som ska vara i våg. Sak samma i stallet, där bör det luta både bakåt och åt sidan. Men golvet i ladan har han fått tillåtelse att göra helt i våg....


Jonas och Baloo är redo att fylla ladan.


I slutet av september började det åter att likna ett hus. Det underlättade väldigt för snickarna att golvet av tretumsplankor var på plats när de skulle bygga upp väggarna igen.


Det har varit ett avancerat pussel att bevara så mycket som möjligt av den ursprungliga utsidan. Vad har gått att bevara över huvud taget? Vilka stockar har varit värda lapptekniken? När väder och vind fått verka ett tag så kommer man antagligen inte att lägga märke till lagningarna, om man inte letar efter dom.


Visst har man misströstat emellanåt, men i början av oktober kändes det som att det "hände" något mellan våra besök i alla fall.


"Får man ta hunden med sig....." Vår Baloo tyckte han var i himlen när snickarens Simba var på plats. Trodde inte att två hundar orkar springa runt och leka så många timmar i sträck!


Uppåt går det! Huset ger verkligen ett imponerande intryck, det ser mycket större ut än när det stod nersjunket mot backen.


I fjöset skulle man kunna ha dans. Trots att golvet lutar mot gluggarna....


Den fina långsidan mot söder var ju väldigt dålig på insidan. Men förutom bottenstocken och den översta stocken så är utsidan intakt. Det gläder jag mig verkligen åt! Att insidan är lappad med nytt virke gör inte så mycket. När snickarna har bilat till stockarna så kommer man nog inte att tänka på att det är blandat gammalt och nytt på insidan. Och föresten så blir det ju ganska mörkt när taket kommer på, fönstret är inte så stort.


I slutet av oktober kom snön. Målsättningen med tak före vintern sprack med besked. Snickarna åkte skoter och skottade snö varenda dag.


I mitten av november kom sommaren tillbaka. Nåja, snarare vår eller höst kanske. Snön tinade bort så det gick bra att gå till fots den vanliga vägen igen.


Snickarna utökades med en duktig dräng som mockade snö och hantlangade i största allmänhet. Takåsarna, upp till 40 cm grova, inne i fjöset är på plats i slutet av november.....


... och innertaket är snart på plats! Det här fjöset borde inte en fäbodbrukare kunna tacka nej till!! Det blir gott om plats, även om det kommer Belgian Blue!


I mitten av december är gavlarna på gång och rejäla ställningar är på plats inför själva takläggningen.


Det är dags att lyfta upp den första takåsen!


Glädjen stod högt i tak när första åsen var uppe! Den och fem till ska sen snickras till i ändarna, så vi ska väl inte ropa hej förrän råspont och papp är på plats. Vädret som varit under hösten/vintern har var väldigt gynnsamt för oss. Visst är det lite trist med en grön jul, (och olycksbådande med klimatet) men "vi har i alla fall haft tur med vädret!!"


Som grädde på moset såg vi en slaguggla på spaning när vi åkte hem igen!


I mitten av januari är båda nockåsarna på plats!
Den riktiga vintern anlände, efterlängtad av somliga. Vi tar en paus.











©Inga Wall Vita Villan 790 90 SÄRNA
0253-10564
E-post